Det har gått en tid. En tid sedan jag bloggade senast. Tiden har bara försvunnit i väg. Vintern tog slut. Våren passerade utan att någon tog notis. Sedan kom något som skulle kallas sommar. Men som de flesta mest ägnade sig åt att klaga på. Den förväntade värmen ersattes med regn. Soliga dagar med mörka åskmoln. Regnet flödade och väderprognoserna slog konstant fel.
Jag hade sedan tidigare valt bort den svenska sommaren. Jag är för väderberoende. Eller snarare solberoende. Fem långa veckor semester för första gången i mitt yrkesverksamma liv. Fem veckor. Började med solsemester i Los Angeles.
Min bästa vän skrattade åt mig när jag berättade att jag valt att åka och lägga mig vid en hotellpool i LA för att få sol och semester. Men det var väl värt investeringen. Sol och värme. Och god mat. Framförallt avkoppling. Det finns fördelar med att börja semestern i en annan tidszon. När man vaknar i LA har arbetsdagen passerat i Stockholm och då kan man snabbt få en överblick av de viktigaste händelserna och svara på de akuta mailen, sedan är arbetet klart och jag kan ägna mig åt semestern.
LA är en annorlunda stad. Jag har blandade känslor inför LA. Jag har varit där ett par gånger tidigare. Den här gången så var jag där längre och fick någon form av rutin. Och mitt intryck har varit att LA är ytlighetens Mecka. Den bilden har jag fortfarande kvar. Jag tycker också att staden handlar mer om hur det ser ut än innehåll. Jag saknar den kreativitet som jag upplever finns New York, Shanghai, San Francisco och Stockholm. I LA handlar det mer om att en sak se snygg ut än att skapa. (Dock ska jag erkänna att denna bild fick sig en törn när jag sista dagen hittade en gata som kändes som att butikerna där var måna om att skapa en egen, unik identitet.)
Började varje morgon med en lång promenad, mest gick jag i Runyon Canyon. Vilket man inte är ensammen om att göra. Många LA-bor verkar börja morgonen på ett liknande sätt. Här möter du alla typer. Och de som är ute med sina PTs och kör ett pass i det fria.